The F- WORLD

Här har det varit uppehåll men snart är vi på banan igen. Innan denna blogg, där jag skriver om genus och sport i första hand, hade jag en annan som var lite mer personlig på det sätt att man kunde skriva av sig när en kände sig provocerad av något. Detta ämne behövde inte vara genus eller sportrelaterat. Hade jag haft kvar den bloggen hade jag idag skrivit av mig om:

1. Victorias secret showen som visades på svensk tv i dagarna. Länge leve sexism och heterohets! 

2. Såg ett avsnitt av Gordon Ramsay´s the F-word där han vill uppmana vegetarianer att äta kött. Har inte ens ord att uttrycka mig om detta helvetesjävlasinnesjukatemat.

SÅ

till then. 

HEJ!

Är du den personen på puben eller kanske till och med utanför puben tycker att det är sådär härligt/provocerande/en riktig happening att se en tjej/kvinna se på/ vara intresserad av fotboll och bara kan inte motstå att föra fram detta till vederbörande? Här kommer några tips till just dig så hör upp nu!

1. Den där öppningsrepliken du slipat på i sädär en millisekeund är inte så bra som du tror. 

"Har pojkvännen tvingat hit dig eller?" "Jasså du håller farsan sällskap ikväll, sjysst" "Lider du av att sitta här eller?" (Samtliga upplevda, dock orelevant)

Och jag förstår att du harmlöst är ute efter följande tankegång och svar: 

- JAHA, så du märkt att jag inte har en penis, därför blir frågorna väldigt relevanta och svaren på samtliga frågor blir således: "JA MEN VISST!" 

Men det går inte alltid hem, så som sagt, undvik.  

2. När en kvinna inte uppfattar att det döms offiside men är fullt medveten om vad offside innebär men har missat/ missuppfattat situationen, försök låta bli att kommentera/ ge klapp på huvud blicken/ ge klapp på huvudet/ skratta rått åt kvinnan. Försök. 

3. Vid ett samtal om fotboll med en fotbolls kunnig kvinna och du känner att du gärna vill uttrycka att: OJ vad du (kvinnan) kan! Eller OJ vad ovanligt (att kvinnor kan)! Tänk hur du uttrycker dig så du inte får kvinnan att känna sig som exempelvis en apa som kan balansera en boll på huvudet på ett ben. Lätt hänt.   

4. När du läste bifogad inledning på metro och tänkte - JA men där är ju ÄNNU ett bevis på att kvinnor bara tycker att fotboll är vuxna människor som sparkar på en boll - DÅ TYCKER NOG ALLA KVINNOR DET. Tänk på det där ordet generalisering. Eller slå upp det för säkerhets skull. 

DET VAR ALLT FÖR DENNA GÅNG! Hör gärna av er vid frågor eller funderingar!  

I'm armed and I'm equal More fun for the people

Något som jag upplevde vid vårt förra London besök var att jag blev ifrågasatt som kvinna i samband med att vara fan till ett engelskt lag. Det eller förbisedd. Faktumet att inte behöva vara rädd för att åka på smäll är det ju betryggande när det kommer till att bli förbisedd, men såklart helt fucked up. I fallet av att bli ifrågasatt känner jag att det är två kombinationer med mig som kan provocera ett engelskt (manligt) fan.

1. Jag är kvinna

2. Jag är inte från England

I form av kvinna har jag inte rätt att utrycka åsikter på samma sätt, och absolut inte ifrågasätta det andra fanet som ju oftast är man och engelsk dessutom. Som kvinna ska jag helst hålla med, skratta med och le. Sexismen fullkomligt blomstrar. När man då bryter mot detta förväntade beteende uppfattas detta som sjukt kränkande. Och i detta fallet är jag inte super bra på att ta seden dit jag kommer.. 

 Jag har inte heller rätt att uttrycka mig om mitt lag för det är inte längre mitt eftersom det inte ligger inom den nationella gränsen där jag föddes. Det får jag lära mig. Nästan direkt.

Jag inser att detta låter generaliserande men det är alltså min personliga uppfattning och inget annat.

Med detta sagt har jag även träffat fantastiskt härliga engelska Arsenal fans som är välkomnande och dem ska absolut inte dras över samma skitkam som rötäggen. 

  När jag går till min stammispub i Göteborg dit jag går varje Arsenal match kommer jag in, är där, och går som mig, inte som "kvinnan" utan som Arsenal fanet. Det är en av anledningarna till varför jag just går tillbaka till samma ställe, för att slippa kommentarer eller exotifiering för att man som kvinna vill se fotboll. För oavsett hur mycket det går framåt med jämställdhet i fotboll och sportsfären så finns det fortfarande saker att jobba på. Jag kommer därför i nästa inlägg skriva några tips till dig som helt enkelt inte kan låta bli att kommentera att jag är av det andra könet och ser på fotboll och inte kan motstå att delge mig detta istället för att, som du förmodligen gjort med de flesta andra av ditt kön, låta mig bara vara med. Och jag veeeeeet att det oftast inte är av ondo eller så men det vore ju super härligt att känna att man är en del av allt snarare en rosa elefant i rummet.

 

Jag och min vän Emma på Arsenalmatch i Malmö

Aint no stoppin us now (2)

Efter West Ham förlorat mot Liverpool tog vi oss lite lite deppiga in mot centrala London igen. Men bestämde oss för att släppa deppigheten eftersom det var vår sista kväll i London så vi gick ut på vår favorit resturang i London. När glasen var tomma började längtan tillbaka till Emirates. Ska vi åka dit och säga hejdå till arenan? Det är ju ändå gångavstånd till vårt hotell.. JA det gör vi!

 Arsenal stationen på kvällen

 

Där stod Tony Adams i vanlig ordning. Han fick en kram.

Jag och Henry återförenade. Vi måste sluta träffas så här etc

  Vi kikade lite närmre på forna Arsenallag nu när det inte var matchdag och fullknökat

Där var ju Adrian Clarke. Han var sig lik, lika härligt leende som vanligt.

Sen åkte herrarna i sällskapet på bonk eftersom vi var svenska Arsenalfans. Som kvinna behöver man inte oroa sig i det sexistiskt härliga England. Så kan det gå.

Och det var det det! För denna gången i alla fall. 

Blowing bubbles (2)

På söndagen fortsatte fotbollshelgen. Vi åkte ut till zone 3, närmare bestämt Upton Park.
Följ med!

Hållplats: Upton Park, Status: Svinkallt, Mundering: Ingenting med Arsenal i alla fall (vill inte framstå som ett Liverpool fan direkt, inte bara för chansen att få smäll)

 

Snart skymtade vi arenan. Eller borgen.

Här höll vi till innan matchen, inga bortafans tillåtna. Skönt.
Något som var mindre skönt var att vi fick se äcklet Van Persie göra ett frisparks mål mot City i slutminuterna vilket betyder ett ryck i toppen. Inte bra.

Uppvärmning

 

 Ännu mera uppvärmning

 

Vet inte om bubbel-machinen syns? ENORM.  

Hann få med lite av West Ham låten som ju gjorts ännu mer känd genom Green Street Hooligans (Ja jag såg om den direkt när jag kom hem). Mäktig, men texten är ju faktiskt rätt sorlig:
I'm forever blowing bubbles,
Pretty bubbles in the air
They fly so high, nearly reach the sky
And like my dreams they fade and die

Fortune's always hiding,
I've looked everywhere
I'm forever blowing bubbles,

Pretty bubbles in the air

Även denna sjöngs inne på arenan, dock av Liverpools fans.
Och säga vad man vill om Liverpool, men detta är då inte heller en dålig laglåt.

Sådär lagom läskigt barn påväg till Upton Park underground stationen.

Det var dagen på dag 2 det, kvällen på dag 2 tar vi nästa gång. 

Vi avslutar med Arsenals låt, kan ju inte bara handla om alla andras låtar utan att nämna vår liksom.

Anyway (1)

 Finns det ord nog att förklara deppigheten man känner efter gårdagens resultat? Jag tror inte det. Känslan av att känna hopp, detta eviga hopp som det så sällan blir något av. Det är nog det enda jag orkar skriva om det just nu. Istället tänkte jag dag för dag gå igenom London resan vi gjorde i helgen. Jag längtar redan tillbaka. Vi börjar med dag ett. Och ja jag glömde den bättre kameran men detta får helt enkelt duga. Och låt oss hoppa över det faktum att vi inte kom till hotellet förens 4 på morgonen eftersom varken kollektivtrafik eller taxi var att lita på. 

Enjoy!

 Gänget vilse påväg mot uthämtning av Liverpool vs West Ham biljetter. Lyckligtvis inte så länge.

 

Tänkte besöka Charles Dickens museum men det var stängt. Segt.

 Men inte så länge till, det var ju faktiskt matchdag så vi tog oss till Arsenal.

 Hihi, rea..

 Denna gillades starkt! Inget köp dock.

 

Julklapps shopping etc
 

Mysigt bussbås må jag då säga.

  

'Detta har förmodligen ett galet fan ristat in med tänderna. Kärlek är det.

 

Matpause med finaste utsikten

 

Ahhhhhhh, Emirates.

2-0 mot WBA, två straffar, en Arteta.
Som sagt 100% vinst när vi varit där, solid.

Fira ska man göra på Herbert Chapmans pub, och det gjorde vi sannerligen.

 Imorgon fortsätter vi med dag 2

Over and out

H

Som i Hemma. Uppdaterar om helgen imorgon med bilder
NU match.

#

Snälla

 låt inte snön ställa in varken match eller flygplan  

#Beentheredonethat

Status quo

"Det finns icke ord nog starka att fördöma kvinnlig fotboll - om flickorna eller deras förespråkare vilja tagas på allvar. Gärna må de klä sig i gymnastikbyxor och sparka till en lämplig boll då och då, men för all del, icke under anspråk på att detta skall hava något med fotbollsspel att göra. Redan en hel del annan kvinnlig tävlingsidrott är fullkomligt förkastlig och den förkastligaste av dem alla skulle kvinnliga fotbollen bliva."

Jag skriver just nu en fiktiv undersökning om tjejer och killars framtids ambitioner inom professionell fotboll efter 3 år på fotbollsgymnasium. Fortsättning följer. 

ps. Glöm inte att lyssna på Tom Watt halv 9 ikväll

There´s only one

Jag är och förblir en pro Wenger. Jag är övertygad om att han är rätt man på rätt plats och att om Arsenal vill ha en genuin klubb behöver dem ha en person som tränar laget som faktiskt älskar laget. 

Det för mig är viktigare än alla titlar i stan. Efter att vi åker ur en cup eller inser att vi inte vinner ligan (ännu ett år) tänker jag först: Hur påverkar detta Wenger? Och sen den hopplösa känslan att inse: Fan, ännu ett år utan en titel. 

Det är förstås inte bra att fokusera så mycket på en person i ett helt lag men på något sätt är det just Wenger som står för det genuina i klubben (ja, och du Jack Wilshere förstås) och därför essentiell för att fortsätta älska klubben, en klubb som står för något. 

OCH JUST DÄRFÖR

är det så roligt att kunna med distans skämta om hur Wenger *inte bryr sig* som alla anti Wenger påstår. Min pojkväns illustrationer får tala för sig själva: 

Highlights three

Ja men då fortsätter vi med ett vinnande koncept nämligen ännu en resa till London. En fruktansvärt kall helg i februari som ändå resulterade i att jag fick se något så fantastiskt som, oavsett vad målreferatet säger, ett Henry mål i verkligheten. Det är magiskt om något.

Låt oss minnas: 

Matchdag i fullmundering, själv representerade jag Ryssland (?) i hopp om att Arshavin skulle spela

Mys med världens bästa maskot

Pirrigt värre

Entré - sedan 7-1

Efter matchen åt vi pizza i minusgrader men sögs så småningom tillbaka till Emirates. Går inte att låta bli.

Och där stod ju Henry och bara väntade på mig

Världens härligaste kram, kändes genuint

Ståtliga, ståtliga Tony Adams får säga tack för denna gång.

Om precis en vecka ses vi igen.

Idrottsexism

Vi människor fullkomligt älskar att dela upp oss i könen. Kvinna, man, ja det var väl det då.

 Men när det kommer till kategorin sport och idrott är det inte nästan mer relevant att dela upp människor i exempelvis lungkapacitet? Eller vikt? Eller styrka? Eftersom vi är individer med egenskaper och inte kön med egenskaper. Eller är det alldeles för provokativt att påstå kanske?

Är det verkligen så självklart att alltid dela in oss i dessa två traditionella modeller? 

Nedan länkar jag till när Håkan Larsson som pratade om idrottsexism för ett tag sedan i p3. 

Riktigt spänannde om jag får säga det själv, Det tycker jag verkligen du ska lyssna på.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2024&artikel=5265345

Herrfotbollslandet

I den absurda världen av fotboll som jag kastas från att älska till att hata är det viktigt om inte essentiellt att nämna att ordet fotboll just nu tillhör herrarna. Annars heter det ju så fint "damfotboll". 

Alldeles för få begåvade kvinnor får inte chansen att klara finansiellt sig på sin talang, något som kan reta gallfeber på mig. Hur ska statusen och chansen till förbättrad kvalité kunna höjas på kvinnornas fotbollspel när det inte satsas på kvinnors fotboll? När de flesta professionella kvinnliga fotbollspelarna måste jobba vid sidan om och inte kan lägga upp sina liv, sin kost, sin sömn precis som manliga fotbollspelare kan? Allt för att förbättra sina chanser att nå toppen. Vad är den toppen för kvinnor?

Arsenals damlag har vunnit flera titlar de senaste åren, Arsenals herrlag inte en enda på 7 år. Flera av kvinnorna har dessutom jobbat vid sidan av, alla Arsenals herrar är miljonärer.

Damfotbolls status en aning har höjts de senaste 10 åren, men inte nog. Kvinnor får inte samma credd. 

Med de 4,7 miljoner kronor Marta tjänar per år är hon den bäst betalda kvinnliga fotbollsspelaren. Det är självklart mycket pengar, men det är ändå bara en tjugondel av vad Zlatan Ibrahimovic tjänade 2010.

Men vem bryr sig egentligen om dessa absurda skillnader? Ja inte den bäst betalde manliga fotbollspelaren Lionel Messi iallafall, som svarade på frågan om vem han trodde skulle vinna pris som den bästa kvinnliga fotbollspelaren svarde: 

”Jag tycker inte så mycket om damfotboll, så jag vet inte”

Man blir ju mållös. 

Så istället länkar jag en fanatiskt bra artikel om Marta Vieira da Silva. Läs den. 

http://www.bang.se/artiklar/2011/drottning-marta-2011-06-21 

Highlights two

Kryss mot Everton vilket ju inte direkt var vad vi behövde, men varför inte gå vidare och sikta på nästa match? Á la carte.    

Vi fortsätter därför med lite härligare Arsenalminnen.

 

Detta var mina partners in crime

Detta möts man av när man kommer upp från hållplatsen Arsenal. 

I full mundering

Highbury och ingången till de legendariska marmorhallarna

Quiz på Arsenal museet 

VINST!

Jonathan klappar papp-szczesny på axeln, en timme senare klappar han riktiga szczesny på axeln

Slutet gott allting gott