Ja men då fortsätter vi med ett vinnande koncept nämligen ännu en resa till London. En fruktansvärt kall helg i februari som ändå resulterade i att jag fick se något så fantastiskt som, oavsett vad målreferatet säger, ett Henry mål i verkligheten. Det är magiskt om något.
Låt oss minnas:
Matchdag i fullmundering, själv representerade jag Ryssland (?) i hopp om att Arshavin skulle spela
Mys med världens bästa maskot
Pirrigt värre
Entré - sedan 7-1
Efter matchen åt vi pizza i minusgrader men sögs så småningom tillbaka till Emirates. Går inte att låta bli.
Och där stod ju Henry och bara väntade på mig
Världens härligaste kram, kändes genuint
Ståtliga, ståtliga Tony Adams får säga tack för denna gång.
Om precis en vecka ses vi igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar