Efter West Ham förlorat mot Liverpool tog vi oss lite lite deppiga in mot centrala London igen. Men bestämde oss för att släppa deppigheten eftersom det var vår sista kväll i London så vi gick ut på vår favorit resturang i London. När glasen var tomma började längtan tillbaka till Emirates. Ska vi åka dit och säga hejdå till arenan? Det är ju ändå gångavstånd till vårt hotell.. JA det gör vi!
Arsenal stationen på kvällen
Där stod Tony Adams i vanlig ordning. Han fick en kram.
Jag och Henry återförenade. Vi måste sluta träffas så här etc
Vi kikade lite närmre på forna Arsenallag nu när det inte var matchdag och fullknökat
Där var ju Adrian Clarke. Han var sig lik, lika härligt leende som vanligt.
Sen åkte herrarna i sällskapet på bonk eftersom vi var svenska Arsenalfans. Som kvinna behöver man inte oroa sig i det sexistiskt härliga England. Så kan det gå.
Och det var det det! För denna gången i alla fall.
Heja
SvaraRadera